Ninjutsu ur ett historiskt perspektiv
av Johan Pettersson
Själva orden ninja och ninjutsu är relativt moderna och de tidigaste orden man stöter på shinobi-no-mono och shinobi-no-jutsu, där shinobi är en alternativ tydning av tecknet för nin i ninjutsu. Under årens gång har en mängd andra namn använts.
Från den historiska berättelsen Koyo Gunkan kallas de kagimono hiki vilket ungefär betyder att lukta och lyssna. I ett kapitel av Hojo Godai-ki refereras det till kusa, vilket betyder gräs. Och det kommer från att de tillbringade långa stunder med att ligga i högt gräs nära fiendens linjer. De kunde även nämnas vid namn som angav vad de sysslade med, till exempel sekko eller kancho (spioner), tei satsu (spejare), kishu (överraskningsanfall) och koran (orosstiftare). Varför man idag använder orden ninja och ninjutsu beror troligen på att det låter bra i våra västerländska öron. Ninjutsu betyder teknik att bli osynlig eller teknik att smyga.
För att få riktig klarhet i detta ämnet måste man skilja mellan två olika typer av ninjas, ninjas med god utbildning, det vill säga samurajer tränade i ninjutsu och den andra gruppen som oftast inte hade någon utbildning alls och bestod utav bönder, ronin och hinin. Det är egentligen fel att kalla den första gruppen för ninjas, de var i första hand medlemmar av samurajklassen. Den sistnämnda gruppen var de som fick betalt för att utföra sina uppdrag, de kunde agera ensamma eller slå sig samman flera stycken. Denna typ av fattiga var inte speciellt disciplinerade och bildade inga ninjasällskap eller skolor, de uppdrag som genomfördes var ofta misslyckade och klumpiga aktioner.
Att samurajerna använde sig av ninjutsu står helt klart om man studerar gamla japanska skrifter. I Hogen Monogatari och Heike Monogatari nämns inga direkta ninjutsutekniker men på ett flertal ställen berättas det om användandet av bland annat spejare. Den japanske härföraren ville naturligtvis veta hur sin fiendes styrkor var fördelade och skickade då ut ett antal samurajer som var speciellt kunniga inom detta område. I en historisk skrift berättas det om en samuraj, Nakagawa Shoshunjiu. Han förde befäl över tio unga samurajer som han tränade i ninjutsu. Och då de tränade var alla andra förbjudna att komma i närheten av borggårdens södra hörn där de höll till.
I Tamon-In Nikki, vilken har formen av en dagbok, skriver en präst från Tamon-In, ett förtempel till Kofuku-ji vid Nara, ”…denna morgon, den sjätte dagen i den elfte månaden 1541, tog sig några från Iga-shu i hemlighet in i Kasakislottet, där de satte eld på prästernas kvarter och några ytterligare byggnader.” Det är intressant att notera att samurajfamiljen Yagyu, som senare grundade svärdskolan Yagyu Shinkage Ryu, deltog i slaget vi Kasakislottet och även har sin hemvist i Igaområdet. Inom Yagyuskolan använde man sig av ett mycket kort svärd vilket lämpar sig väl för ninjutsutekniker. Det är troligen också här ninjafilmens korta raka svärd kommer ifrån, dock så var Yagyuskolans svärd inte rakt.
Vissa uppdrag var så riskabla att man hellre köpte några ronins tjänster, då det fanns gott om ronins så gjorde de inte så mycket om de omkom. Andra uppdrag kunde vara mycket enkla och av mindre vikt och man kunde även i dessa fall köpa in tjänster utifrån. Då man använde sig av inhyrda ninjas skickade man många gånger ut flera stycken, och kunde sedan jämföra deras information mot varandra. I ett verk som kallas Yoshoki berättas det om en inhyrd ninja, ”…år 1567 den elfte dagen i den elfte månaden slog Tadaoka Rokugoru Saemon ner en shinobi som tagit sig in i Ototsuborgen…”.
Då samurajer hade behov av att träna upp sina färdigheter inom områden som spaning, spionage, rekognicering, överaskningsanfall och lönnmord fann många bujutsuskolor det nödvändigt att införliva ninjutsu i skolans träningsutbud. Baserat på efterforskningar på plats av Robert von Sandor var Katori Shinto Ryu den skola som först systematiserade utbildningen i ninjutsu. Tokugawas bakufu beslutade 1649 att bara de som tjänade mer än 10.000 koku fick använda sig av shinobis, vilket borde vara tillräckligt som bevis för att ninjutsu användes i de japanska länshärrarnas armeer på ungefär samma sätt som vi i modern tid använder oss av jägar-, spanings- och sabotageförband. Några ninjasällskap av den modell som framhålls av film, litteratur och många moderna ”ninjaledare” saknar historisk förankring.